det fungerar inte så..

Varför plågar jag mig själv? Ska det verkligen vara såhär? Vad vinner jag på detta? Hur vill du att jag ska vara?
Tror du jag mår bra av det? Känner du att du får status av att hålla på såhär? Är det något du vill ha sagt?!
Jag kan fortsätta med hundra frågot till, frågor som jag aldrig kommer få svar på. Allt känns så hopplöst.
Ska jag bara tacka och ta emot tycker du? - Nej det tänker jag aldrig göra, denna gången ska jag stå på
mig. Du måste förstå att det ska inte vara så lätt som ett; hej ska vi träffas idag för jag har saknat dig?
Så lätt kommer det inte vara, det ska du ha klart för dig. Vänner är allt jag begär, efter allt du har gjort så
är du skyldig mig så mycket mer. Jag kan säga att jag har slutat lita på folk, det beror på en massa saker
såklart. Men du har tagit stor del i det hela, du har verkligen bevisat att man kan inte lita på folk. Jag ska
egentligen inte dra alla över en kant nu, men så mycket som du har sagt och gjort så tror man att alla
är likadana. Jag ska ge det EN chans till, och vi börjar med imorgon. Som vänner ska jag också kunna
höra av mig och det vet jag om, men det är du som kommer och det är du som ska förklara dig. Så jag
känner inget jätte behov av att skriva eller ringa dig, faktiskt..

sv: haha nej den är ju sööööt :D <3