Då har det gått några dagar, och jag hoppas på att dagarna går ännu snabbare framöver.

Operationsdag: Åkte hemifrån halv åtta, körde och hämtade therese. Sen var vi påväg. Kände mig inte alls nervös, jo lite blev jag när vi närmade oss men sen försvann det igen. Kom in på kliniken och nästan direkt kallar dom på mig, fick gå in till en tjej och prata lite och sen visade hon mig (oss) upp till mitt rum och till sjuksköterskorna där. Fick tydligen det finaste rummet med utsikt ifrån båda hållen. Men sen kan man ju undra hur ska jag se de när jag bara ligger på rygg och sover mest? Plus att det blåste väldigt mycket.

Iallafall, när jag kom in där fick jag gå och duscha och sedan sätta på mig morgonrock, fick även lite lugnande medicin. Dom kom även in med inlägg så jag fick prova storleken en gång till men då hade jag nog redan bestämt mig så det blev som vi bestämde på konsultationen 700cc. Sen satt vi och väntade ännu mer tills en läkare kom in och gav mig en spruta i armen, snabbt och lätt. Sen orkade inte mamma och therese vara kvar så dom gick och fikade och lite senare kom Doktor Johan in. Han ritade på mig och svarade på mina sista frågor. Sen väntade jag ännu lite till och då kom narkosläkarna och hämtade mig, inte ett dugg nervös var jag och det var jätte skönt! Kom ner till uppvaket där en del låg. Såg inte alls för inbjudande ut.. Men sen vidare till operationssalen. Fick lägga mig och sen somnade jag in så småningom. Tyckte inte alls det var obehagligt, jag somnade och vaknade av att jag var jätte trött bara och hade ont såklart.

Efter en stund blir jag upprullad (vilket jag inte har något minne av alls) till rummet där mamma, mormor och therese väntade :) mamma och therese stannade inte länge, dom skulle bara kolla så jag vaknade upp ;) men mormor var kvar, vilket var ganska onödigt eftersom att jag bara sov hela tiden och snarkade tydligen så mormor höll på att somna själv. Sen sov jag från och till ändå fram till morgonen dagen efter då pappa skulle hämta mig. Helvete! Det var verkligen de värsta jag varit med om. Fick se mina tudor men nja ingen vacker syn, stora svullna och satt uppe i halsen (vilket dom ff gör).. Och illa mådde jag också. Men hem kom jag och jag la inte alls skönt hemma, ont hade jag och gnällde gjorde jag. Jag la bara och önskade att jag aldrig gjorde det. Men jag börjar ändra inställning lite iallafall..

Nu är jag nog på den drygaste tiden, tiden där jag kan vara uppe och röra mig men jag kan inte köra bil så kan inte ta mig någonstans ändå. Ska fråga pappa om vi kan byta bil några dagar sen så jag kan köra automatare :)

Skriver mer när det händer några framsteg här.